svar på en fråga:
Josefin: Vilket gymnasium söker man till om man vill bli ambulansförare, om du vet vill säga? Lite nyfiken för det yrket intresserar mig en hel del. Tacksam för svar! / Josefin
Svar: Hej Josefin! Jo de är ett yrke som intresserat mig sen jag åkte ambulans en hel del när jag va liten och led av en sjukdom.. Om man ska bli ambulansförare kan man gå ganska många olika gymnasium, eftersom man ändå måste läsa vidare efter gymnasiet. Men dessa är de jag har hört är:
1. Sam räddning.
2. Sam (vanligt.)
3. Omvårdnad
4. Barn & fritid.
Efter gymnasiet så läser du vidare på högskolan till sjuksköterska och måste du arbeta som det i 2-3år och efter det kan du utbilda dig till ambulansförare! Hoppas du fick svar på din fråga! :)
okej...
Alla tjejer skriver på sina bloggar om hur mycket dom tränar, äter nyttigt osv. Men snälla rara.. Dom flesta som skriver detta är redan sjukt smala och behöver egentligen inte äta nyttigt för att behålla en fin kropp. Utan gör de mest för att de är en sak som hamnat i huvudet. "Nej jag kan inte äta en påse chips för då blir jag fet." Svar nej man blir inte fet va man än äter om man tränar och har normal ämnesomsättning.
Är jag mindre tjej för att jag inte orkar ha 5st ringar på mig varje dag? Är jag mindre tjej för att jag har håret uppsatt 5 av 7 dagar i veckan? Är jag mindre tjej för att jag inte klär mig i fina kläder osv varje dag? Är jag mindre tjej för att jag aldrig (nästan iallafall) använder klackskor? Nej, så vitt jag vet så har jag ingen snopp och jag äger bröst som växer. Är jag nu helt plötsligt mer kille än vad jag är tjej för att jag klär mig i sånt jag känner mig bekväm i och är mig själv? Nu får ni fan ta och ge er. Jag avgudar alla tjejer som orkar vara såhär, men jag däremot jag gör det inte.
Nej jag kanske inte visar att jag "klär upp mig i bloggen" men och andra sidan, hur mycket tycker ni att jag visar/skriver här nuförtiden? Inte speciellt mycket, precis. Jag orkar inte blogga och jag orkar fan inte klä mig i fina kläder varje gång jag ska gå utanför dörren. Jag har aldrig vart sån och kommer aldrig vara. Lev med det!
Jag måste även säga, detta är jag, Sanna Barrsäter. Jag ser ut såhär, jag tänker inte ändra mig, för att någon som inte känner mig (kan inte göra iallafall.) skriver en kommentar i min blogg att jag ser ut som en kille? Aldrig i livet. Det är mitt utseénde, inte ditt. Så sluta dig bekymra dig om mig och mina kläder... Så ska du få se att du har nog ett bekymmer mindre på hjärtat. :)
Jag funderar på vem du egentligen är, anonym. Och vart i friden du kommer ifrån? För skulle vara ganska intressant att se hur killarna såg ut där... Men blonderat hår som slutar ovanför brösten, stuprörs jeans, BH och smink? Och jag vill inte ens tänka mig tjejerna. Om du tycker jag ser ut som en kille?
Nej jag tycker inte själv att jag är mindre tjej för att jag hellre föredrar hamburgare och pommes framför en sallad. (Inte alltid, svar nej. Men ganska ofta) Jag kan tycka att de kan vara gott med en kyckligsallad när man är ute och shoppar osv. Men jag äter i sallad dagligen för att jag "inte kan äta onyttigheter". Nej jag säger då det. Jag är inte nöjd med min kropp, men jag har lärt mig att acceptera mig själv, sakta men säkert. Och nej, jag påstår inte att bara för att jag accepterar mig själv har jag komplex för min kropp och är nöjd med den. Det jag menar är att jag är skapad till att se ut såhär, tyvärr kanske jag ska tillägga. Men om de nu hade vart meningen att jag skulle vart toksmal osv. Då hade jag redan vart det. Och om jag hade vart intresserad utav att gå ner i vikt, eller kanske ska säga, utav att äta nyttigt osv. Då hade jag gjort det också. Men detta är inget som lockar för att vara mitt intresse. Därför gör jag inte det heller.
Sist men inte minst... Man lever bara en gång! Jag tänker inte sträva efter för att se perfekt ut detta liv. Utan jag tänker leva det istället! Sånt här irreterar mig, otroligt mycket. Folk som har för mycket fritid.... Och som har svårt att se vart gränsen går. Det verkar vara förbannat svårt för vissa att inte kunna bry sig :)
Svar på en kommentar:
den heter "Elinor - Utan dina andetag" :)
Angående min helg...
... den absolut värsta helgen jag någonsin vart med om och hoppas aldrig att det blir värre heller.
Det var en som undrade vad som hände i helgen. Och jag tänkte eftersom de går så sjukt mycket rykten om detta. Så kan jag ta och skriva ut sanningen här! Min sanning, min story om det hela. Inte ett ord av detta är alltså bullshit.
Nej det är inte sant att jag blev tagen lördag och söndag. Men däremot vart jag tagen fredag och lördag. Jag vet inte om du skrev fel eller om du har hört något annat? Men hur som helst ska jag göra en lång historia till en kort, eller jag ska försöka iallafall...
Som dom flesta vet så har jag en a-traktor en volvo 745 (ointressant för er som inte bryr er, yes i know.)
Och i fredags när jag var påväg hem efter att ha vart lite här och där i hela Borlänge med kompisar osv så... Vart jag stoppad utav en civilpolis som velade testa köra den och se om den gick lagligt. Han gjorde det och ansåg att den gick för fort. Så han ringde en besiktnings buss som aldrig kom pga att den var på en trafik olycka. Så jag fick åka hem och dom sa att dom skulle höra av sig i veckan till mig, men att jag fick körförbud på den. Sen åkte jag hem, jag var förbannad, arg men samtidigt så jävla förstörd. Så fruktansvärt rädd så benen inte ens bärde mig ur bilen när jag kom hem på natten ja klockan var iallafall halv 3 - 3. Helt förstörd gick jag och la mig och tjöt som en litet barn som tappat bort sin napp...
Dagen (lördag) efter bad jag att jag och min pappa skulle åka en sväng så jag kunde berätta allt som hänt. Så orden bara ramlade ur munnen på mig. Och rätt som det var kom jag på det själv... Jag fick inte fram ett ord, egentligen.
När pappa väl visste var det inte lika stor grej längre. Visst jag var besviken på mig själv, kändes som om en klump i magen hela tiden. Jag var så sjukt rädd!
men nu till det roliga om detta:
Polisen ringde mig idag och sa att dom hade för lite bevis osv. Så dom var tvugna att lägga ner detta "brått" så jag har nu ingen körförbud, slipper förhör, utredningar osv. Så jag får köra igen, om jag vill. Ja... Allt är som vanligt.
Min älskling! Dock ser hon inte ut sådär nu.. Eller inte precis iallafall!
Och då var vi inne på lördagens händelse då... Dag nummer två, ännu ett möte med polisen.
På lördagskvällen var det som dom flesta även vet Club Nordic (världens sämsta, tråkigaste och stördaste "disco") Jag hade sett framemot det hur länge som helst. Så slutade allt i skiten.. Det också...
Så satt jag med två kompisar och chillade. Då kom polisen och tog mig och tyckte jag var "för berusad" att vara där. Så frågade dom efter namn och person nummer osv. Så ringde dom mina föräldrar. Men detta var ingen big deal för mig.
Felet med mig är att om någon är otrevlig mot mig, då är jag otrevlig tillbaka. Så fungerar jag, har alltid gjort och kommer alltid göra. Så sa en av poliserna en onödig kommentar till mig (enligt mig var den fruktansvärt onödig. och tänker inte säga vad hon sa.) så jag vart otrevlig tillbaka. Fick höra att jag skulle byta attetyd så dom velade ha något med mig och göra. Och då vart jag förbannad på riktigt och svarade "Jag tänker inte byta attetyd, inte en chans. Jag har inte bett er att ni ska ha något med mig och göra" Onödigt gjort, onödigt sagt. Jag vet redan, ja!
Och om man kunde skulle jag gjort allt för att få allt detta ogjort. Skulle aldrig åkt på Club Nordic, skulle aldrig vart spydig, skulle aldrig suttit där. Men gjort är gjort och man kan inte göra något åt det. Det är lätt att vara efter klok!
Och hur det blir med detta, har jag ingen aning om. Vad som händer och sker, ja det visar sig. Det står ju skrivet i mitt register, men tror inte att det "blir mer än så." Får hoppas så..
Så till alla er som hört att jag misshandlat någon, spottat på en polis och allt dess like vad folk frågat mig om jag gjort är... Skit snack, onödiga men även skrattretande rykten. För här har ni sanningen! Och nej detta är absolut inget jag är stolt över, tycker är coolt eller skryter om. Detta är något jag vill glömma bort och få det bort kastat så snart som möjligt.. Anledningen till att jag skriver detta här är att jag är trött på att folk inte ska veta, då det bara blir en massa bullshit, tyvärr...
Så Jacob, hoppas du är nöjd över svaret!
Svar på en kommentar:
Svar: Hehe jasså. jo jag har väl haft det typ någon gång när jag var mindre.. Hade förut i typ 5-6an en liten stil då man skulle ha stora kläder (pojkflicka) då hade jag ofta kalsonger under byxorna bara för man tyckte kanten på kalsongen var så snygg.. Haha back in the days ;)
Svar på några frågor:
(Svaren är i svarade uppefrån och ner.)
1. Anonym, svar:
Nej jag har inte bestämt vem jag ska gå på balen med. Så om det är någon kille som inte har någon att gå med, komsi komsi!
2. Fanny Hedman, svar:
Nej det har jag verkligen inte, känner ju ingen sådär jätte jätte bra där så.. Borde jag ha något emot tjejerna på Maser? :o
3. isse, svar:
Jag förstod nästan att denna fråga skulle komma upp, men jag lovade att svara ärligt på allt. Och ja det är jag! :)
Svar på en kommentar:
heeej förresten, de va inte igår jag bloggade. ska börja blogga lite bättre nu... tror jag ;)
"använder du alltid sidenkallingar? ;)"
svar till Joel: (vilken joel de nu är?)
Ska jag vara helt seriös när det gäller den där frågan, så ja mina siden kalsonger har vart med en hel del gånger kan jag säga.. Haha!
Har dom nästan alltid på mig när jag sover borta..
Sen i rättvik, på classic car week. Tro det eller ej, men jag traskade omkring i sidenkallingar en hel dag där. Eftersom jag hade mina kläder i Christoffers bil och han inte var där med bilen.. Haha, kan då säga att blickar det fick man. Men jag älskar mina sidenkalsonger :D
Och sen har jag ju på mig dom på "ahtjena" filmen.. hihi
Hoppas du fick svar på din fråga ;)
svar på en fråga:
Svar: Är tydligen flera stycken som egentligen undrar vad som hände med mig i kalmar. Trots att det var jätte längesen? Eller ja.. Iallafall några månader sen. Men jag skriver det nu så har jag det överstökat :)
Det som hände var att vi spelade match, det regnade väldigt mycket.. Jag gick hem och hjälpte till i försvaret, gick in i en närkamp där en tjej var ganska mycket längre än mig. Så jag fick antingen hennes axel eller armbåge i tinningen. Så jag ramlade ganska omgående ner i backen. Jag har inte en aning om hur länge jag låg där, men jag har hört att dom fösökte lyfta mig men att jag ramlade ihop då. Då lyfte någon/några(?) mig bakom målet (minns ingenting av det här) och låg tydligen där i nästan 30min. Det ända jag minns är att det kom någon sjukvådare och la mig på en bår. Och att jag höll på att frysa ihjäl..
Sen fick jag ligga i deras sjuktält. Jag minns att jag inte såg någonting. Allt var vitt, som om man kollade in i en stark lampa. Sen pratade dom med mig. Minns dock inte vad dom sa osv.. Jag låg tydligen där i tältet i nästan 40min, fast för mig kändes det som 5min.
Sen kom en ambulansförare och frågade hur jag mådde. Dom plockade med mig in i ambulansen. Och när dom gör det står det typ 50pers runt omkring ambulansen och kollar, helt random personer som önskade mig lycka till osv. Haha!
Sen åkte jag ambulans in till akuten, han tog puls och massa i ambulansen. Sen inne på akuten tog dom blodprover och sen låg jag i en säng i typ 2timmar och sov. Sen när jag vaknade stod det en doktor vid min sängkant och testade saker på mig.
Sen kom dom fram till att jag hade en svårhjärnskakning och att det var färdigspelat för mig den cupen. Då hade jag spelat 1½ match, så det kändes ju lyckat..
Nu har ni klart för er vad som hände i kalmar :)
bloggsvar.se fråga:
Jag fick en fråga på bloggsvar.se där en undrade vad jag använde för schampoo och balsam. Detta använder jag och kan verkligen tipsa er om det, de är super bra! + att jag gör inpackning ungefär 1gång i veckan också.
Svar på en kommentar:
svar: haha tack emma! men sanningen är att jag inte är smal, inte ens lite.. jag vill tyvärr inte säga vad jag väger. men jag väger för mycket de gör jag. titta på den här bilden. jag är inte smal.. och sådär säger jag inte bara för att, utan för att jag fakgtist inte är de
bloggsvar.se fråga:
Svar: Jag heter Sanna Maria Ulin Barrsäter bor i lilla staden gud glömde, Borlänge. Jag är "nyfyllda" 15år..
Jag bor på landet i ett litet hus med min mamma pappa syster och mina 3katter. Vårt hus ser förtillfället ut som "hej kom och hjälp mig" eftersom vi varken äger en trapp, altan, foder runt fönsterna, halva gården är uppgrävd och de ligger plankor osv över hela gården. Men annars är de helt okej.
Jag har alltid vart med kille än tjej. Det första ordet jag lärde säga mig när jag kunde säga "R" var "traktor" men eftersom jag tyckte bokstaven r var så otroligt rolig och säga så sa jag "tratrrrrror" istället för traktor.
Jag älskar att ibland bara gå ut och gå och bara gå, gå och gå. Kolla på naturen, vara för mig själv. Tänka igenom saker och på mig själv.
När jag var liten va jag en riktigt skit unge, kissade i pappas sko, brände i stortsätt sönder hela handen, bet på precis allt, ägde varken tvspel eller en dator, ja med andra ord. Jag var inte så speciell, en unge i mängden.
Åren gick och jag började på en skola som verkligen låg på landet. Jag började spela fotboll och red på en ridskola. Sedan efter ett par år vart den skolan nerlagd och jag började då på Gylle och då hade jag börjat på innebandy också. Åren gick och jag fick lov att välja för tiden räckte inte till, hästarna stod först på listan. Och blablabla.
Jag har linser för jag ser dåligt, jag har dålig konditon trots att jag tränar mycket, jag har dåligt självförtroende (för de mesta), jag tänker ofta på döden, jag tror på spöken, jag letar efter en epa, jag har nästan mer killkompisar än tjejer, jag väger alldeles för mycket, jag är 163cm, jag är lat, jag fick lov att cykla med hjälm tills jag fyllde 14år och lite till, jag kan knappt göra en kullerbytta, jag är ovig, och jag hatar att klippa gräs. va ska jag berätta om mig själv? jag lever mitt liv så som jag vill leva de. jag är egentligen otroligt ointressant..
svar till anonym:
vad ska du göra i kalmar?
Svar: Jag ska spela fotbollscup Torsdag-Söndag. Men vi ska åka dit en dag tidigare och bo på campingen med massa andra.
Hehe sen funderar jag lite på.... Varför kommentera anonymt i ett sånt där sammanhang? Det är väl inte så farligt och berätta vad man heter när man bara kommenterar sådär? skulle inte jag tycka iallafall. Haha.. fast tydligen så verkar de ju vara farligt ;)
Svar på en kommentar:
Erik om Godkväll: vad har hänt med ditt knä?
Svar: Haha, jag sa förut att jag skulle sluta med att svara såhär i inlägg.. Men jag får seriöst dåligt samvete om jag inte svarar på kommentarerna.
Hur som helst ska du få svaret. Jag sprang ihop med en målvakt när vi hade träningsmatch i torsdags. Hon "slängde sig efter bollen" då jag sprang rakt in i hennes ben, så jag ramlade framlänges. Men precis i själva smällen så vred jag till knät så det knakade ganska duktigt.. Så jag har skadat min menisk som sitter i knät.
Så ett tag kunde jag knappt stödja på knät eftersom jag hade dragit "ut menisken" från dens plats, alltså utåt ->. (Kolla bilden neranför så förstår ni nog hur jag menar.) Men nu kan jag både gå (lite haltandes) och böja på
knät! :)
Förresten så uppskattar jag jätte mycket. Om ni kommenterar med erat efternamn också. Är ju faktist roligt att veta vad de är för folk som läser min blogg. Så Erik, vem är du? :)
Svar på en kommentar:
Svar: ovänner och ovänner, bror väl på hur man ser på saken. om jag säger såhär, vi är inte samma som vi var "förut" och om jag ska vara ärlig har jag inte en aning om varför det har blivit som de är nu.
Vi hade planerat hela våran sommar, allt vi skulle göra. Men det var precis som om alla våra drömmar, vart som moln och försvann. Jag vet som sagt inte varför och de gör nog ingen av oss. Men tyvärr så förändras allt med tiden..
Men även har jag hört att tiden läker alla sår, och att allt löser sig med tiden. Jag hoppas på det. Men det är de ingen som vet egentligen, hur allt slutar..
bloggsvar.se fråga:
Jag svarade då med min mejl och att den även kunde kontakta mig där. Sedan så dykte de upp ett mejl från en mejl-adress jag aldrig sett förut. I Mejlet stod det att hon det var en tjej vid namnet Sofia som var 12år gammal och som var från Småland som läser min blogg (men dock vela hon inte att jag skulle skriva ut hennes blogg adress eller hotmail i bloggen.) och själklart gör jag inte det då.
Men i mejlet hade hon även bifogat en fil, en bild. En bild som gav mig en riktig tankeställare. Jag vart både chockad och nästan lite ställd. När jag tänkt efter på allt som hänt.. Men iallafall, Här har ni bilden:
bloggsvar.se fråga:
är det sant att du tatuerat dig? Såg det på pl
bloggsvar.se fråga: (varnar känsliga tittare..)
lägg upp bilder på benet.
bilden suger, min kamera sa godnatt precis efter jag hade tagit denna bild. Så jag hann bara ta en och såret ser inte så stort ut på bilden.. det är ialalfall 3½cm långt och typ ½cm bredt, bra då vet ni det också..
Svar på en kommentar:
Svar: Oj.. Tack så jätte mycket Gabriella! Blir verkligen jätte glad utav att du tycker det.
Om mitt självförtroende. Nej jag har aldrig haft bra själv förtroende.. Men jag har börjat accepterat mig själv mer och mer på sistonde. Jag har haft en hel del problem med att göra de förut.
Jag har aldrig förut vågat erkänna detta såhär öppet, men jag tar tag i min krage och gör de nu. Under 2månader led jag utav ätstörningar då jag var riktigt sjuk. Både fysiskt och psysikst. Jag åt inte mer än en macka om dagen (om ens det.) Jag drack bara vatten. Jag fick för mig att jag skulle bli vegitarian, att mjölk var sjukt äckligt för att de luktade illa. Jag gick under den tiden ner ca 13kg. Och mina föräldrar fick tvinga i mig maten, om jag inte åt fick jag inte gå från matbordet eller utanför dörren. Vilket jag är sjukt tacksam för idag att dom gjorde för mig. För många nätter låg jag vaken och bara glodde upp i taket. Vissa dagar kände jsg för att slå ihjäl någon och andra bara för att skratta tills tårarna rann. Helt sjukt..
Det var ju självklart något i huvudet som inte stämde på mig. Jag gick under denna tid mycket till kuratorn och skolsyster då dom också stöttade mig i detta. Men mycket stöd fick jag utav mina egna vänner. Kommer ihåg att bland annat Putte, Felicia & Therese. Tvingade i mig mat många gånger. Jag har aldrig sagt detta förut..
Men jag är sjukt tacksam för att ni hjälpte mig genom denna tid.. Jag vill inte ens tänka tanken på hur jag kunde sett ut nu om ingen hade brytt sig om mig och lagt sin dyrbara tid på just mina problem.
Detta var mer än ett halv år sedan och jag ska säga er att jag inte kommit upp i den vikten jag hade innan mina ätstörningar än och då äter jag mig proppmätt minst 1gång om dagen.
Men till frågan om jag har några tips, ja det har jag!
Du måste börja acceptera att alla ser olika ut, men tänk såhär.. Att i någons ögon ser man bra ut. Men är utseendet egentligen allt? Förut brydde jag mig mer om mitt utseende än vad jag gör nu. Tro mig, utseendet är bara ett "plus i kanten" men come on. Börja acceptera att du föddes till den personen du är idag. Att det finns någon/några som faktist älskar dig för den du är. Det är en underbar känsla/tanke.
Så helt enkelt, acceptera att du är just du och var stolt över dig själv. Om någon försöker trycka ner dig så lyft på hakan, sträck på dig och gå med bestämda steg därifrån. Positiva tankar och skit i dom som försöker trycka ner, dom är bara avensjuka..
Sedan stå inte framför spegeln och titta allt för länge. Utan stå där så kort tid du behöver. Då slipper du komma på saker som du inte gillar hos dig själv.
Lycka till tjejen och hoppas mina råd/tips hjälpte dig lite iallafall. Kram!
bloggsvar.se fråga:
Kan inte du lägga upp några bilder på din bränna? :)
haha här har ni bilder på min bränna, inte för jag vet va som är så intressant med de men :)
Svar på tal:
Svar: Bra fråga & du ska få svaret. Jag har inte en aning faktist, det blir inte lila på min dator av någon anledning.. knasigt jaapp, jag vet :)
