BLACK
Det är helt sjukt hur något som fick mig att bli varm i hela kroppen, bara le utav att se på den, fick mig att skratta om och om igen när jag som mest bara vela stor gråta & fick mig att må så fantasiskt bra & känna mig så omtyckt kunde få mig att tappa tron, på allt. Bara sådär.
-
Jag hade bättre förhoppningar på dig, hoppades på alldeles för mycket. Men det borde jag förstått från första början. Hur kunde jag vara så dum? Som trodde att det skulle bli något, på riktigt?
-
Det var för bra, alldeles för bra för att vara sant. Det visste jag hela tiden, vela aldrig erkänna det för mig själv. Nu vet jag, jag hade rätt. Som alltid. Jag har alltid rätt, tillslut.
-
Fan.
JAG KAN INTE SKILJA PÅ
Jag vägrar att acceptera det för mig själv men, jag saknar dig..
