jag vet inte..
Har ni vart med om känslan att ni inte vet vad ni vill och är förbannat jävla rädda för att göra fel? Det har jag, precs nu. Jag vet ingenting. Och då menar jag inte att jag inte vet om jag vill äta spagetti eller mackaroner. Utan jag menar... Jag vet inte vad jag vill, på riktigt.
Jag vet inte om jag ska göra en sak, om jag vågar och om de är rädd. Fyfan va jag är förvirrad. Jag vet ingenting..
Gåta...
+
mitt egna påhitt..
svar på en fråga:
Josefin: Vilket gymnasium söker man till om man vill bli ambulansförare, om du vet vill säga? Lite nyfiken för det yrket intresserar mig en hel del. Tacksam för svar! / Josefin
Svar: Hej Josefin! Jo de är ett yrke som intresserat mig sen jag åkte ambulans en hel del när jag va liten och led av en sjukdom.. Om man ska bli ambulansförare kan man gå ganska många olika gymnasium, eftersom man ändå måste läsa vidare efter gymnasiet. Men dessa är de jag har hört är:
1. Sam räddning.
2. Sam (vanligt.)
3. Omvårdnad
4. Barn & fritid.
Efter gymnasiet så läser du vidare på högskolan till sjuksköterska och måste du arbeta som det i 2-3år och efter det kan du utbilda dig till ambulansförare! Hoppas du fick svar på din fråga! :)
Dag 9 - Detta vill jag..
Det har jag fått höra hela mitt liv, så det slutade med att jag började rida och tyckte att jag var hemskt tjejig. För min mammas skull. Fast inte försen jag började 7an då kom jag och tänka på att jag lever mitt liv. Jag lever det inte för att göra alla andra nöjda och för någons skull. Jag lever bara för att jag gör det. Så då la jag av med ridningen.
Jag vill lyckas med mitt liv. Komma in på de gymnastiet jag vill, ge gärnet och inte sluta hoppas. Det är nog de jag mest strävar efter, tror jag..
Dag 8 - Min dröm
Enda sen jag va riktigt riktigt liten har min dröm vart att få ambulans förare, göra min pappa stolt och bli riktigt grym på innebandy.
Jag har mycket kvar, men jag kämpar dag som natt med detta.. Mest kämpar jag med mina betyg.. Mest kämpar jag med att inte bara leva för stunden.. Vilket jag i hela mitt liv gjort. Jag måste våga, våga sikta framåt..
jag har verkligen..
Vet ni hur många kvällar jag legat vaken och bara tänkt "vafan ska jag göra med mitt liv? varför har jag inte pluggat mer" osv osv.. Jag har verkligen panik över min framtid. Jag går i 9an har precis sökt gymnasium på mina 180poäng. Jag är rädd att jag inte tar mig in där jag vill.. Jag är så orolig så jag vet inte vad.
Jag har alltid tänkt "äsch de är lugnt, jag ska inte söka än" men nu idag va de sista dagen. För 2månader sen tänkte jag "äh jag behöver inte plugga så mycket, är långt kvar till gymnasiet" jo tjena. Fan också.. Jag har panik!
Dag 6 - Min familj.
Niklas Barrsäter, pappa är 35 år(?) och världens bästa pappa. Det har alltid vart jag och han och kommer alltid att vara det. Han är min pappa, min bästa kompis, mitt allt. Jag har aldrig i hela mitt liv ljugit för honom utan att berättat sanningen sen!
Eva Ulin Barrsäter, mamma är 42år(?) och är också bäst. Ställer upp osv, som alla mammor..
Michaela Ulin, min syster 18år och är verkligen världens bästa syster. Lånar ut kläder, skjutsar, ställer upp osv. Vi kan umgås när och hur som helst utan att vi bryr oss. Jag kommer ihåg när jag va liten och hade micoplastma (en sjukdom som jag led av i nästan 2år när jag va mindre..) då skrev hon ett brev till mig och i de brevet stod de bland annat "Du är världens bästa syster, jag kan vara med dig och sedan visa upp dig stolt för mina kompisar, utan att behöva skämmas över dig. Du och jag mot världen."
Sedan har jag 3st tjocka katter också! Detta är min tråkiga familj :)
Vet ni vad?
Jag har bestämt mig för en sak, en sak som jag har velat tagit tag i väldigt länge, men som jag varken har haft ork eller lust till. Men nu ska de bli av, den 25e smäller det! Då ska jag..
1. Börja gymma igen, på riktigt. Och byta gym till Friskis och Svettis.
(Nej jag gymmar inte för att gå ner i vikt utan för att annars så gör jag illa mig 24/7)
2. Ska sluta bita på naglarna, allvarligt nu.
Jag vet att jag sa att de skulle bli mitt nyårslöfte också, men nu.. ska de bli av!
3. Åka till Stockholm och köpa massor med nya kläder!
4. Börja tänkte lite på mer va jag äter, inte för att jag ska gå ner i vikt utan för att träning + typ hamburgare 2gånger i veckan inte går så bra ihop. Jag menar inte att jag ska sluta äta sånt, helt. Utan att jag bara ska dra ner på det! :)
Jag längtar.... eller? haha
jag har gått för långt..
tjaaaaa datasal
Finns nog inget underbarare än när det snöar, när man är hungrig, när man är trött och dessutom har sån träningsvärk så det var på pricken att man tog sig upp från sängen imorse. Jag säger då de, livet är hårt ibland och idag, då är livet hårt, minst utsagt!
jag fattar inte egentligen varför jag bloggar i huvudtaget, jag skulle ju lägga av... Men något får mig att jag inte kan sluta. Nu när jag fått ny mobl kan jag även blogga från mobilen, lysande sickan, lysande! Så nu får vi se vad som händer och fötter. Jag kanske får för mig och blir världen största bloggare? haha fan va jag är oseriös.... Hejdå.
Min blogg, mina åsikter..
Jag är så sjukt trött på att varje blogg man går in på nu förtiden står de "smal tips" "banta såhär" "gå ner i vikt såhär" osv osv.. Jag är inte ett dugg förvårnad att folk med dåligt självförtroende får för sig att de är tjocka osv. För fyfan hur folk ser ut idag. Bantar ihjäl sig, massor med smink i ansiktet osv.
Nej jag är inte nöjd med mig kropp. Men vafan, man lever en gång! Jag vill inte tillbringa mitt liv genom att svälta mig igenom det. Imorgon kan de va försent att äta de man tycker är gott. Imorgon kan du lika gärna inte finnas, det går så läskigt fort, ibland.. Man blir inte mindre värd för att man är "stor" även fast om de är många människor där ute som har fått för sig det. Titta på mig liksom, jag är så sjukt lycklig, jag har världens bästa vänner både killar och tjejer. Jag har en pojkvänn och jag äger en kropp som inte är spinkig.
Jag tycker det är synd att vissa personen hamnar i de här sjuka tänkandet om att dom är för stora osv. Riktigt jävla synd! För när man väl är i det tänkandet, går det knappt att sluta. Jag vet så väl. I November 2009 hände en sak i mitt liv som verkligen fick mig att gå sönder, bokstavligen talat. Jag slutade äta. Jag slutade med allt. Jag bara var på jorden utan att leva. Jag åt i stortsätt ingenting på 1½vecka. Mamma och pappa märkte att något stod på tok och till slut fick dom lov att tvinga i mig mat. Åt jag inte maten dom la upp fick jag inte gå från bordet heller. Och jag är sjukt tacksam för att dom gjorde detta för mig!
Så tro mig, att sluta äta och gå ner i vikt löser ingenting. Du blir inte lyckligare av det. Du blir lyckligare när du är den du är. 9 av 10 gånger är det så. Om det nu är så att jag skulle vilja bli smalare skulle jag aldrig få för mig att banta, jag skulle börja träna. Och om man går på diet tycker jag inte är samma sak som att banta, för då äter du fortfarande. Men detta är min åsikt...
Så stå på er brudar och ät mat för 17 gubbar.
Sommar!!!
Är jag matt på snö, äckliga minusgrader och halka nu? nejfan :-)
skulle verkligen inte sitta fel att va såhär brun igen.....
okej...
Alla tjejer skriver på sina bloggar om hur mycket dom tränar, äter nyttigt osv. Men snälla rara.. Dom flesta som skriver detta är redan sjukt smala och behöver egentligen inte äta nyttigt för att behålla en fin kropp. Utan gör de mest för att de är en sak som hamnat i huvudet. "Nej jag kan inte äta en påse chips för då blir jag fet." Svar nej man blir inte fet va man än äter om man tränar och har normal ämnesomsättning.
Är jag mindre tjej för att jag inte orkar ha 5st ringar på mig varje dag? Är jag mindre tjej för att jag har håret uppsatt 5 av 7 dagar i veckan? Är jag mindre tjej för att jag inte klär mig i fina kläder osv varje dag? Är jag mindre tjej för att jag aldrig (nästan iallafall) använder klackskor? Nej, så vitt jag vet så har jag ingen snopp och jag äger bröst som växer. Är jag nu helt plötsligt mer kille än vad jag är tjej för att jag klär mig i sånt jag känner mig bekväm i och är mig själv? Nu får ni fan ta och ge er. Jag avgudar alla tjejer som orkar vara såhär, men jag däremot jag gör det inte.
Nej jag kanske inte visar att jag "klär upp mig i bloggen" men och andra sidan, hur mycket tycker ni att jag visar/skriver här nuförtiden? Inte speciellt mycket, precis. Jag orkar inte blogga och jag orkar fan inte klä mig i fina kläder varje gång jag ska gå utanför dörren. Jag har aldrig vart sån och kommer aldrig vara. Lev med det!
Jag måste även säga, detta är jag, Sanna Barrsäter. Jag ser ut såhär, jag tänker inte ändra mig, för att någon som inte känner mig (kan inte göra iallafall.) skriver en kommentar i min blogg att jag ser ut som en kille? Aldrig i livet. Det är mitt utseénde, inte ditt. Så sluta dig bekymra dig om mig och mina kläder... Så ska du få se att du har nog ett bekymmer mindre på hjärtat. :)
Jag funderar på vem du egentligen är, anonym. Och vart i friden du kommer ifrån? För skulle vara ganska intressant att se hur killarna såg ut där... Men blonderat hår som slutar ovanför brösten, stuprörs jeans, BH och smink? Och jag vill inte ens tänka mig tjejerna. Om du tycker jag ser ut som en kille?
Nej jag tycker inte själv att jag är mindre tjej för att jag hellre föredrar hamburgare och pommes framför en sallad. (Inte alltid, svar nej. Men ganska ofta) Jag kan tycka att de kan vara gott med en kyckligsallad när man är ute och shoppar osv. Men jag äter i sallad dagligen för att jag "inte kan äta onyttigheter". Nej jag säger då det. Jag är inte nöjd med min kropp, men jag har lärt mig att acceptera mig själv, sakta men säkert. Och nej, jag påstår inte att bara för att jag accepterar mig själv har jag komplex för min kropp och är nöjd med den. Det jag menar är att jag är skapad till att se ut såhär, tyvärr kanske jag ska tillägga. Men om de nu hade vart meningen att jag skulle vart toksmal osv. Då hade jag redan vart det. Och om jag hade vart intresserad utav att gå ner i vikt, eller kanske ska säga, utav att äta nyttigt osv. Då hade jag gjort det också. Men detta är inget som lockar för att vara mitt intresse. Därför gör jag inte det heller.
Sist men inte minst... Man lever bara en gång! Jag tänker inte sträva efter för att se perfekt ut detta liv. Utan jag tänker leva det istället! Sånt här irreterar mig, otroligt mycket. Folk som har för mycket fritid.... Och som har svårt att se vart gränsen går. Det verkar vara förbannat svårt för vissa att inte kunna bry sig :)
Dag 5 - Hur de var, förr..
Jag fattar egentligen inte varför jag skrev den här "dagen".
Jag har alltid vuxit upp med min familj i en liten by. Mitt liv har alltid vart som en tvättlina, bokstavligen talat. Vissa gånger när man inte har mycket "över sig" då är man stark och rak. Men när man har mycket "över sig" då blir man svag och som en båge.. Ni vet hur man sjunker ihop i hela kroppen när man inte har en lätt period? Så har mitt liv vart sålänge jag kan minnas. Inte utav små saker menar jag då, typ som att man är osams med kompisen eller så.. Utan lite "större" saker... Saker jag kommer ha i bakhuvudet hela mitt liv. Saker jag har i bakhuvudet hela tiden. Saker jag blir förbannad på när folk kallar varandra utan att det är så. Saker jag aldrig i hela mitt liv själv ska göra. Saker som jag vill hålla så lågt som möjligt......
Jag har aldrig vart guds bästa barn och kommer aldrig bli det heller, den saken är då solklar. Det finns anledningar till att jag beter mig som en idiot i vissa lägen. Det finns anledningar till att vissa saker som folk säger kan få mig att bara brista, antingen bli sjukt förbannad eller att gråta. Jag har nästa aldrig gråtit över något någon sagt till mig. Men några gånger har det inte gått längre. Dom gångerna som fått en att tänka tillbaka på sånt där man absolut inte vill tänka på.
Jag minns mina dagar som om ingenting har hänt..... Eller jag vill minnas det så. Och jag vill glömma allt annat. Jag försöker att glömma...
Det går bra nu..
Jag har faktist tänkt på en sak. Vet ni vad? Jag tror verkligen de här med "dagar-inlägg", "blogg", "headers" osv osv är min grej, jaaa verkligen till 100 procent min grej. Eller kanske inte.... Vet ni? Varje gång jag ser fliken "blogg.se" så brukar jag logga in. "Inga kommentarer - ovanligt hm... nope." klickar på "Nytt inlägg" och tänker "Vad ska jag blogga om? - Vet inte. Har jag något vettigt att skriva om? - Nej. Orkar jag? - Hm... Nej." Varför ska jag sitta och skriva boring inlägg som inte ens är roligt att läsa. Då kan de lika gärna vara..
Dessutom så tar detta på mina krafter. Haha okej inte krafter men... Jag orkar inte att ta orken till att skriva ett inlägg verkligen tänka vad jag ska skriva. Ha med mig kameran och fota precis allt hela tiden. Nej fy det tar min ork bara att lägga tanken på det. Eller okej, ork och ork. Min lathet* låter bättre.
Men shit the same. Nu ska jag skriva klart alla dagarna det lovar jag.. Men sen efter det lovar jag ingenting.
