Dag 5 - Hur de var, förr..
Jag fattar egentligen inte varför jag skrev den här "dagen".
Jag har alltid vuxit upp med min familj i en liten by. Mitt liv har alltid vart som en tvättlina, bokstavligen talat. Vissa gånger när man inte har mycket "över sig" då är man stark och rak. Men när man har mycket "över sig" då blir man svag och som en båge.. Ni vet hur man sjunker ihop i hela kroppen när man inte har en lätt period? Så har mitt liv vart sålänge jag kan minnas. Inte utav små saker menar jag då, typ som att man är osams med kompisen eller så.. Utan lite "större" saker... Saker jag kommer ha i bakhuvudet hela mitt liv. Saker jag har i bakhuvudet hela tiden. Saker jag blir förbannad på när folk kallar varandra utan att det är så. Saker jag aldrig i hela mitt liv själv ska göra. Saker som jag vill hålla så lågt som möjligt......
Jag har aldrig vart guds bästa barn och kommer aldrig bli det heller, den saken är då solklar. Det finns anledningar till att jag beter mig som en idiot i vissa lägen. Det finns anledningar till att vissa saker som folk säger kan få mig att bara brista, antingen bli sjukt förbannad eller att gråta. Jag har nästa aldrig gråtit över något någon sagt till mig. Men några gånger har det inte gått längre. Dom gångerna som fått en att tänka tillbaka på sånt där man absolut inte vill tänka på.
Jag minns mina dagar som om ingenting har hänt..... Eller jag vill minnas det så. Och jag vill glömma allt annat. Jag försöker att glömma...
