Hallihallå!

 

Fick just lite inspration till att skriva lite här igen... Vem vet, kanske blir så att jag skriver mycket ett tag nu eller ströinlägg då och då?

 

Tänkte berätta en liten snabb fakta om hur mitt liv ser ut just nu. Jag går 2a året räddningstjänst. Har en pojkvän sedan ca 6månader tillbaka vid namn Emil. Tränar. Bor på två olika ställen, då mamma & pappa gått ifrån varandra i somras. 

Snabbt och kortfattat. Såhär ser mitt liv ut just nu :) 

Tänkte skriva lite om ett ämne som är väldigt väldigt viktigt mat!

Jag har själv alltid varit en sån där "äta en gång om dagen" person. Aldrig ätit frukost eller riktig mat mer än de jag ätiti i skolan ungefär. Undantag från dag till dag. Det är inte försen för några veckor sedan då jag hamnade på sjukhus för magbesvär osv osv jag började tänka till. Jag tränar varje dag, styrketräning. Men har i stort sätt hela mitt liv tränat någon form av träning. 

Från den dagen jag fick komma hem och fram till nu har jag försökt hålla en bra kost på ungefär samma tider. OCH ätit riktig mat minst 2gånger om dagen PLUS att jag ALLTID äter frukost. Täker ofta på vad jag stoppar i mig men självklart får man fuska någon gång ibland för att orka. Jag har sett sån stor skillnad på mitt träningsreslutat, redan! Mår även mycket bättre. 

 

Har inte alls samma humörsvängningar längre som förut. Då jag kunde börja grina över att tex vad som helst. Energin var slut helt enkelt, vilket jag inte då kunde förstå.. Nu när jag äter känner jag mig piggare, gladare och så mycket mer motiverad till allt.

 

 

När mörket faller & alla tankar dyker upp, kom då ihåg, att hur jobbigt det än är så blir det faktiskt ljust igen.

 

När man tror att allting är slut, när allting känns värdelöst & det känns som om man faktiskt kan ge upp, det är då man aldrig tror att det aldrig någonsin igen kommer bli bra. Men ett par månader efteråt, så känns det faktiskt bättre. 

 

-

Det bästa som finns är att få ligga på ditt bröst när jag är ledsen & tårarna rinner utan att jag kan kontrollera dem & när du pussar mig i pannan & säger "det är okej att vara ledsen, Sanna!"

-

Du är bäst, absolut bäst!

-

Istället klämma fram "Jo, sådär" eller "Jodå, det rullar på" när man egentligen menar "det är skit dåligt" eller "just nu är livet en mardröm" bara för att inte få det att låta lika illa som det egentligen är, bara för att inte låta för överdriven eller för emo. Varför har vi människor så svårt att prata om hur vi mår egentligen? Varför är de så svårt att säga "det är inte så bra. Hur är det med dig?" det skulle man aldrig göra, eller jag skulle inte iallafall. Aldrig någonsin. För jag har så svårt att inse, inse det själv. Fast jag innerst inne vet, vet så jävla väl hur det ligger till. Men jag vill inte tro, tro att det är sant. Vill inte tänka, tänka på hur det kommer bli. Det hade kunna vart värre, så jävla mycket värre.

-

Nu till den stora frågan: Hade det verkligen kunna varit värre i detta sammanhang? Och isåfall, vad hade varit värre?

-

En klok vän skrev ett sms till mig en gång, med ett par få ord, men så stor betydelse för mig. Utan att jag ens behövde förklara hur jag kände. "Men älskade vän! var inte ledsen tänk på allt som är bra istället!" dom få orden, lever jag för idag & kommer göra hela livet.

-

Jag vet att tiden läker alla sår, jag vet att jag klarar även detta. Även fast om de är tungt nu, så blir det bättre. Efter regn kommer alltid solsken, men de kan ta sin lilla tid. Det är okej att vara ledsen, det är helt okej. Men att se någon man älskar vara ledsen, gör ont. Fruktansvärt ont.

-

"Tack för att du gav mig världens underbaraste & starkaste dotter!"

-

Jag är världens starkaste, jag är världens starkaste. För alla ord du säger, har alltid stämt. Så det vet jag att dom gör denna gång också. Vad som än händer, så vet jag att det kommer bli bra, tillslut. Jag vet att allt som händer har en mening. Eller så är det karma.

-

Jag har så många frågor, så många ord som bara vräks ur fingrarna på mig. Så många frågor, utan svar. Så många ord, utan respons. Precis så är det, att leva i tysnaden.

-

Jag hade bättre förhoppningar på dig, hoppades på alldeles för mycket. Men det borde jag förstått från första början. Hur kunde jag vara så dum? Som trodde att det skulle bli något, på riktigt?

-

Det var för bra, alldeles för bra för att vara sant. Det visste jag hela tiden, vela aldrig erkänna det för mig själv. Nu vet jag, jag hade rätt. Som alltid. Jag har alltid rätt, tillslut.

-

Fan.

Jag har börjat tagit och sett livet på ett helt annat sätt än vad jag gjorde för 1år sedan. Idag har jag förstått att vad som helst kan hända vem som helst. Jag begär inte mycket av livet, jag begär mycket av mig själv. För det är bara jag, endast jag som kan påverka mitt liv. Ingen annan.

Ska tralla iväg till skolan nu. Slutar halv 12 och börjar halv 10, bra längd på skoldag om du frågar mig! Love Hagagymnasiet.

Förövrigt så införskaffade jag mig ett par nya träningshorts idag, dom jag har på bilden. Premiär shorts gympassaet idag! Love love love.

Nu väntar maaaat & sedan sätter jag mig på bussen till Falun och tillbringar natten med världens bästa tjejer. Imorgon väntar streetrace. Det går bra nu!

Tro mig, lyssna på den här om och om igen. Efter ett tag börjar man gilla den. Första gången är den värdelös. Men jag gav den en chans & nu är de nya festlåten. Haha enbart för att den egentligen är så dålig så den blir bra!