-
Är i världens depp svanka, eller vart just precis nu. Besvikelse står med stora bokstäver och går på repeat i huvudet på mig. Är så himla trött på att varje gång så börjar allt om på noll, den där muren man börjar bygga upp sakta men säkert under en lång period, den muren som nästan aldrig kan bli ordentligt färdig. Just precis den muren ramlar och blir i hundra miljoner småbitar och sedan går upp i rök, just precis nu. Nu när du gör mig så fruktansvärt besviken. Jag lever på dina bra dagar, väldigt väldigt länge. Men när de inte längre är bra, blir det tyvärr så att man glömmer bort dem och ser allt dåligt.
Jag ber om ursäkt att jag inte uppdaterat på ett tag och de första som kommer nu är ett emo-inlägg, men jag behövde skriva detta. För den där klumpen i magen är så otroligt jävla jobbig. Jag bara måste få dela med mig av hur jag känner, annars äter jag upp mig själv inifrån. Och det vill jag inte.
Det är så lätt att säga att man inte bryr sig, men man bryr sig så jävla mycket.
Kommentarer
Trackback
