vet ni vad?
Idag när jag bara varit hemma helt själv och i stor del bara legat i sängen (eftersom jag knappt har någon röst, har feber & ont i halsen efter P&L veckan) så tänker jag, sjukt mycket. Som nu har jag fått för mig att jag vill sälja en sak som jag i många många år har längtat efter. Och då menar jag verkligen längtat. Och jag vill sälja den enbart för att jag trött på att va speciell. Jag vill just nu bara va som alla andra tjejer.
Jag vet inte varför jag får såna här tankar. Jag har i hela mitt liv tyckt de här vart skit coolt. Det är liksom detta jag tycker är kul & intressant? Varför då bara strunta i det? Jag har så många frågor utan svar.
Vart är jag påväg? Varför tänker jag såhär? Varför, varför & varför? Inget svar finns, för jag vet inte ens själv.
Jag minns när jag va liten, de bästa som fanns va att få kolla på när pappa gjorde sånt killar gör. Roade sig men samtidigt lagade. Jag kunde sitta där i timmar och bara kolla. Att se hur lortig man vart om händerna osv. Det är verkligen sjukt, för jag kommer ihåg hur sjukt mycket jag tyckte om det.
Jag kommer även ihåg första gången jag satt bakom ratten, de va som om jag hade kört förut. Fast jag aldrig i hela mitt liv hade kört bil förut. Koppling, växla, upp med koppling, gas, bromsa osv. De va som om jag kunde de där. Som om jag va som gjord för att sitta bakom en ratt. Uppväxt där liksom. & Jag minns min första kväll i den, jag va så fruktansvärt nöjd, glad & helt enkelt överlycklig.
Men idag, känner jag mest "Jag är trött på att vara annorlunda, att inte tycka om samma saker som alla andra tjejer. Varför skulle just jag blí såhär? Jag kan väl iallafall låtsas att jag tycker allt som tjejer gör är intressant för att sluta va annorlunda & udda?" Fast att jag vet innerst inne att jag lever för detta. Jag tycker de är skit coolt med motorer osv. Har alltid tyckt.
Jag skiter i om folk tycker jag är dum i huvudet, störd eller allmänt patetisk för att jag skriver ett inlägg på min blogg om va just jag lever för. För det är min blogg, mina ord & mitt liv. Och om du tycker något annat, så bryr jag mig inte. Det är inte du som är jag. Inte du som ska leva som jag gör, inte du som ska skämmas för mina ord. Jag ska kunna skriva va jag vill i min blogg utan att folk ska bry sig. & Förlåt mig för att jag inte är som alla andra, förlåt för att jag är annorlunda. Men jag kan inte hjälpa de. Hur mycket jag än försöker, så kan jag inte. Även fast om jag just nu skulle vilja kunna det.
Men detta är jag, jag är annorlunda. Fast & andra sidan.. Jag vågar vara mig själv iallafall.
Jag vet inte varför jag får såna här tankar. Jag har i hela mitt liv tyckt de här vart skit coolt. Det är liksom detta jag tycker är kul & intressant? Varför då bara strunta i det? Jag har så många frågor utan svar.
Vart är jag påväg? Varför tänker jag såhär? Varför, varför & varför? Inget svar finns, för jag vet inte ens själv.
Jag minns när jag va liten, de bästa som fanns va att få kolla på när pappa gjorde sånt killar gör. Roade sig men samtidigt lagade. Jag kunde sitta där i timmar och bara kolla. Att se hur lortig man vart om händerna osv. Det är verkligen sjukt, för jag kommer ihåg hur sjukt mycket jag tyckte om det.
Jag kommer även ihåg första gången jag satt bakom ratten, de va som om jag hade kört förut. Fast jag aldrig i hela mitt liv hade kört bil förut. Koppling, växla, upp med koppling, gas, bromsa osv. De va som om jag kunde de där. Som om jag va som gjord för att sitta bakom en ratt. Uppväxt där liksom. & Jag minns min första kväll i den, jag va så fruktansvärt nöjd, glad & helt enkelt överlycklig.
Men idag, känner jag mest "Jag är trött på att vara annorlunda, att inte tycka om samma saker som alla andra tjejer. Varför skulle just jag blí såhär? Jag kan väl iallafall låtsas att jag tycker allt som tjejer gör är intressant för att sluta va annorlunda & udda?" Fast att jag vet innerst inne att jag lever för detta. Jag tycker de är skit coolt med motorer osv. Har alltid tyckt.
Jag skiter i om folk tycker jag är dum i huvudet, störd eller allmänt patetisk för att jag skriver ett inlägg på min blogg om va just jag lever för. För det är min blogg, mina ord & mitt liv. Och om du tycker något annat, så bryr jag mig inte. Det är inte du som är jag. Inte du som ska leva som jag gör, inte du som ska skämmas för mina ord. Jag ska kunna skriva va jag vill i min blogg utan att folk ska bry sig. & Förlåt mig för att jag inte är som alla andra, förlåt för att jag är annorlunda. Men jag kan inte hjälpa de. Hur mycket jag än försöker, så kan jag inte. Även fast om jag just nu skulle vilja kunna det.
Men detta är jag, jag är annorlunda. Fast & andra sidan.. Jag vågar vara mig själv iallafall.
Kommentarer
Trackback
