Jag hatar att vara ensam..

Jag börjar tro jag är sjuk i huvudet, ja inte för att de va någon nyhet för vissa. Men nu menar jag sjuk i huvudet på riktigt. När jag är ensam, tänker jag på helt sjuka saker. Typ som "varför ska jag sova? jag har ändå inget att vakna för" fast egentligen har jag ju hur underbara kompisar & en familj att vakna för, men de är tomt i skallen på mig på den fronten. Jag saknar en person, så han tar upp hela mitt tänkande, en enda person.. det är ju galet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0