Sanna Barrsäter

Jag har setat här ett bra tag nu och bara tittat rakt in i data skärmen på precis ingenting. Har länge tänkt på vad jag skulle göra utan mina underbara vänner? Jag har glidit ifrån många på senaste tiden, vilket jag tycker är synd. Men jag har bra kontakt med vissa även fast om vi inte umgås längre som jag vi gjorde förut.

Vad skulle jag göra utan er? Alla timmar jag pratat i telefonen med er, alla kassa skämt vi haft, alla gånger vi skrattat åt något riktigt tråkigt, alla gånger vi gjort något riktigt knasigt, ja, allt? Jag har verkligen inte gjort något med er som jag ångrar. Det jag gjort med er har bara gjort mig lyckligare. Jag är verkligen hur glad som helst att jag just fick såna underbara vänner.

Ni har stöttat mig och precis alltid funnits där. Jag kan inte göra något annat än att säga tack! Jag är verkligen hemskt tacksam och jag menar precis allting jag säger. Utan er hade jag knappast orkat detta, hade aldrig klarat av att ta mig upp hålet. Men tack vare er så gjorde jag det. Jag säger det ännu en gång, tack! Tror ingen förstår hur mycket det betydde för mig. Hade aldrig tagit den här vägen om ni inte hade knuffat mig på traven.

Jag minns inte bara en sak vi gjort tillsammans. Det finns så sjukt mycket. Vi har skrattat en hel del tillsammans. Legat vaken i nätter och bara pratat. Vart ute hela nätterna och egentligen inte gjort någonting. Jag blir glad bara av att tänka på allt vi gjort. Verkligen känner att jag lyser inombords av lycklighet.

Ni är verkligen det bästa jag någonsin haft och någonsin kommer få. Jag lovar er att ni kommer finnas i mina tankar hela livet. Jag ska aldrig glömma bort er, inte ens för 1sekund. För hur ska man kunna glömma någon som är så speciell som ni är, de är verkligen omöjligt. Iallafall enligt mig.

Vissa saker, vissa nätter, vissa skratt. Minns jag mer än dom andra. Vissa var så fruktansvärt speciella. Vi var så lika, jag och mina underbara vänner. Jag vet inte varför, men de var bara något. Vi var verkligen oss själva jämt. Och vi struntade i precis allt som alla andra sa eller tyckte om oss. Många sa att vi var knäppa, konstiga, sjuka osv osv. So what? Jag lever livet precis så som jag vill leva det.

Men tiden gick och många av er gled jag ifrån. Jag vet faktist inte varför. Det blir tyvärr ofta så med tiden. Men ni sa veta att ni finns fortfarande i tankarna mina. Synd nog att det blir såhär. Allra helst när man inte har en aning om varför de blev som de blev. Det är en gåta som jag aldrig kommer få svaret på kan jag tänka mig.

Men dagarna kom och dagarna gick. Och jag hoppas verkligen att någongång så kommer dom tillbaka igen och att vi kan vara sådär lite smått 'barnsliga' så som vi var förut. Skrattade åt ingenting och sminkade oss alldeles för mycket bara för nöjes skull osv osv.

Jag kan verkligen inte beskriva med ord hur lycklig jag var tillsammans med er (jag menar inte att jag inte är lycklig nu.) Och jag är otroligt tacksam för alla minuter, timmar, dagar, veckor, månader och ja till och med år har jag delat med vissa av er. Tack för precis allt. Ni är verkligen det sista jag tänker på innan jag somnar på kvällen och det som får mig att gå upp ur sängen på morgonen. Jag skulle kunna säga att jag älskar er 100gånger och mena de lika mycket varje gång. Men ändå skulle de inte vara någonting emot hur mycket jag älskar er. För då skulle jag de precis hela tiden resten av livet.

Ni är underbara. Ni gör hela min dag. Ni är verkligen mina änglar, något jag aldrig någonsin kommer växa ifrån.  .