fjeko - som liten..
Jag var mer eller mindre galen i allt som hade en motor.
Jag älskade grävmaskiner, traktorer, motorcyklar å liknande.. Bara att få sitta å titta på pappa när han skruvade eller fixade med bilen eller så, kunde göra hela min dag.
Jag var pappas lilla flicka, jämt!
När pappa kom hem från jobbet å jag var sisådär 10månader å hoppade i en "hoppgunga" så hoppade jag så mycket så flera gånger så var jag påväg att ramla ur, jag skrattade å log så mamma å pappa trodde att jag skulle tappa andan. Varje gång jag fick sitta på pappas axlar (vilket var bland de bästa som fanns) bet jag honom i håret å log. När jag skulle sova middag så sov jag på pappas mage. Det ända som fanns i mitt huvud i stort sätt var pappa, pappa å pappa. Jag såg verkligen upp till honom å de gör jag än.
Jag har alltid varit busig
Det har varit något som alltid funnits i mig.. Jag drog katterna vi hade i svansen, klättrade på lådorna i köket fast mamma sa att jag inte fick göra de, stängde in mamma i matkällaren å skratta, rymde hemifrån, bajsade å plockade blommor på grannens tomt, blockade blommor å försökte sälja dom, kastade sten på bilar som åkte förbi, klättrade i träd så högt så jag inte ens vågade klättra ner, hade picnic på grannens uteplats, stod uppe på järnvägs räslet fast de var de absolut dummaste jag någonsin kunde göra sa mamma, eldade gräs.. Ha-ha de finns sjukt mycket mer jag gjorde när jag var liten.. Men det, tar vi någon annan dag.
Hallowen, bus eller godis?
Det var något jag gick varje år med min syster, Therese å Emelie. Ett år minns jag när vi gick till en tant som vi kallade "surtanten" å knackade på å sa "bus eller godis?" när hon då svara att hon inte hade nå godis sa jag: då får du ta bus då din suriga tant. Hon tittade bara konstigt på mig å svara: ja, men vad ska ni hitta på för bus då? Jag gick å hämtade en lerklump å kastade den på henne.. Sen dess kan man verkligen kalla "surtanten" för "surtanten" hon är sjukt surig.. Man kan ju undra varför?
Jag var blondare än blondast.
Tro de eller ej men jag var så gott som vithårig, å allt hår var lockigt, så lockigt att de stod rakt upp.. Men tiden gick å mitt hår vart bara mörkare å mörkare. Men nu, är de ju blont igen ;-)
Jag var inte rädd för något när jag var liten..
Ha-ha nej! Tex när jag å min familj var på Kolmården (stavning?) så fanns de en hårig spindel där i en bur som de stod att man endast fick klappa på bak benen för annars kunde den hugga, tror ni jag brydde mig? Ha-ha såklart inte. Jag klappade den över huvudet, på ryggen, hårt som bara den, den där stackars spindeln la sig ner på mage med benen spretandes åt alla olika håll, tro de eller ej, men den högg mig inte, konstigt nog...
Jag var sågott som häst-tokig.
Det har verkligen gått över, som tur är! Så fort jag såg en häst frågade jag om jag fick klappa å vad den hette.. Redan som 5/6åring började jag rida på rid-skola å 1-2år innan de hade jag vart å tittat när min syster red en gång i veckan å på hästarna i hagen utanför oss. När jag gick i 2:an lurade min syster mig att hon hade fått en häst som stod i en hage inte alls långt bort från där vi bor, jag velade självklart se hästen så vi gick dit.. Hon lurade mig även att testa rida, vilket jag även självklart gjorde. När hon hade kastat upp mig på hästryggen, där de inte fanns någon sadel eller något att hålla sig i förutom manen då slog hon till hästen på rumpan så den sprang iväg i full galopp, jag ramlade av efter en kanske 50m då min syster skratta å jag grät eftersom jag hade slagit i nacken i en sten, tur jag har att jag inte gjorde illa mig mer än vad jag gjorde eftersom jag inte hade hjälm eller någonting på mig.. Men en bra ryttare ska ha ramlat av minst 100gånger å jag har gjort det 54, så jag var på god väg.
Jag gjorde allt min syster sa.
Som ni kanske uppfattade i "rubriken" innan så gjorde jag de mesta, tex som att ställa mig i en myrstack å stå kvar där för hon sa att de var bra för hjärtat. Jag vet inte allt hon lurade i mig å de är väl väldigt bra egentligen..
Jag förstod inte meningen med tandläkarn..
Varför skulle man sitta där å gapa tänkte jag varje gång jag var där, sedan fick man ett klistermärke å gå därifrån. Så en gång när jag var hos tandläkaren så testade jag å stänga munnen när han hade handen i min mun, jag bet faktist den där stackars tandläkaren så hårt i fingret så han började blöda å den gången fick inte Sanna något klistermärke å varför förstod jag självklart inte.
Sist men inte minst,
Jag var sjukt rädd för min mormor.
Jag har inte en aning varför men jag tyckte hon var så stor å läskig.. Flera gånger när jag var där gick jag å la mig vid 7 bara för att slippa se henne, snällt barnbarn jag var!? Såklart.
Allt för denna gång.. /fjekO
