jag saknar dig.

så många saker som gör ont, att jag inte tog hand om dig. om jag vet att du behöft mig hade jag hjälpt dig direkt. du är speciell för mig, du äger mitt hjärta men du skiter i mina ord. skiter i vad jag berättar. du var min bästa vän, du var som en bror. du var den ända som jag hade var den ända som jag älska, men du sket i allt jag sa å du lämnade mig ensam. första gången vi bråka var de du som sa förlåt första gången vi gick olika vägar så fixade det sig. önska jag kände samma, att de är helt okej för mig. men de är de inte de är de aldrig utan dig. för att du ska komma tillbaka kan jag göra vad som helst, ska finnas för dig jämt å bara ringa om du behöver mig. jag gråter så fort jag tänker, jag gråter för ingen hjälper ingen finns här när tårarna blänker. minns du när jag ringde å jag grät i telefon? när du sa att de blir bra men varför ljög du för mig då? martin varför lämnade du mig, kan du bara ge mig ett svar, ett rakt ärligt svar så finns inte frågan kvar. har tänkt flera dagar, flera veckor, flera månader. om de var mitt fel å om de var jag som sårade. har inte släppt dig än å kommer inte göra de på ett tag. även fast om du säger du hatar mig å ger mig massa slag. för jag tror ändå på att de kommer bli vi igen, för så du fanns för mig har aldrig någon funnits för mig. ända meningen till att jag är kvar, är de sista ordet som du sa: "jag älskar dig, kommer alltid göra. allt är bara så konstigt nu". ta hand om dig gubben, om vi aldrig ses igen. å glöm aldrig orden "jag älskar dig min vän". försöker vara stark, men smärtan kapar mina ben, önska du kunde säga att du sakna mig med. lågan har sloknat jag har tappat allt mitt hopp, smärtan blir en klump som bara växer utan stopp. snälla bara hjälp mig nu någon, ni behövs nu som fan. bara få slut på alla plågor. du vet allting om mig, jag vet de mesta om dig. vill lära känna dig bättre, snälla kom hit igen. kan inte säga något förutom att jag saknar dig som fan, du var min bror min bästa vän, du var allt. fan. jag saknar dig så fan, kan du inte bara förstå hur de är utan dig? nu gäller de bara att fortsätta kämpa, för någon gång kanske de blir bra. vem vet? vi får se hur de blir, tiden med dig var så jääävla underbar ska du veta. du var allt inom mig, tänk att förlora den som står en så jävla nära. de gör så jävla ont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0