tårar
snälla du
hade hoppas på så mycket mellan oss å sen slutar allt i tårar å kaos.. jag hade verkligen hoppas på att de skulle vara seriöst för en gångs skull. men hoppas gör jag 24timmar om dygent å de blir aldrig som jag vill iallafall. inte i någonting, jag känner mig totalt jävla värdelös just nu.. tårarna bara rinner å jag vill inte glömma dig, men efter allt detta så vill jag de ändå. om du nu älskar mig så mycket som du säger, varför gjorde du så som du gjorde då? är de en lögn de också? alla sa att vi var så sjukt söta tillsammans å passade så bra, vill inte höra de just nu! är i ett läge mellan svart å vitt känns de som, vet inte vart jag vill eller ska komma. på denna saga kommer de inte bli "å sen levde dom lyckliga i alla sina dagar" utan i denna kommer de sluta dystert. de kunde jag räknat ut från första början, att jag så sjukt värdelös å allt skulle få dig, var ju självklart för bra för att vara sann.. tusen gånger om hoppas jag på att någon ska väcka mig nu, allt är en mardrömm. men sanningen är för hård för att vara sann ibland å tyvärr måste man kunna ta den. jag får ta den smällen helt enkelt. men de är synd att de ska behöva gå såhär långt förrens du ska fatta att du älskar mig. tårarna rinner bara mer å mer för mer jag tänker på att de faktist är såhär att de är slut.. hade hoppas på en sommar med dig å kanske även vinter? i romme, å du hade lovat mig att jag skulle få åka båt med dig. men tydligt, de är inte alla som kan hålla sånt dom lovar. även fast om jag verkligen inte trodde så om dig så får jag lov att även acceptera de. snälla någon verkligen snälla, väck mig nu?! bara för att de är slut behöver inte de betyda att du inte betyder någonting längre, å de vet du om. men nu vet jag, när man chansar å går för fort fram. då slutar allt i tårar, tyvärr. känner bara för att sätta mig i ett mörkt rum helt ensam, krypa ihop å bara sitta där å hoppas på att saker som du gjort kan göras ogjorda. där tänker jag sitta å gråta å säga om å om igen, detta är inte sant. du drömmer. även fast om jag vet att jag är vaken.. jag blickar tillbaka på första gången vi såg, då de slog mig så hårt att de aldrig skulle bli vi två. men de vart de faktist, å jag var i humör 10 hela dagarna nu är jag nere på 0 igen. där som jag tillbringat nästan hela mina 13år, förutom typ 2-3månader då jag legat högre upp. men mitt liv kommer helt enkelt stanna på 0, föralltid. för alla säger "de finns den rätta även för dig" men tänk så vill jag inte ha någon annan? tänk så tycker jag att han var den rätta? de var just så jag kände. hoppades helt enkelt på för mycket.
