Sanna Barrsäter

jag sitter här & gråter åt våran låt, som jag lyssnar på om & om igen.. jag har inte bara mist min bästa vän, utan även mitt hjärta, ja hela mitt liv. goodbye my darling. de kommer aldrig bli som förr. folk säger att jag förlåter för lätt, jag blir sviken om & om igen, men hur lätt tror ni att det är egentligen? förut hade jag folk runt omkring mig jämt, som fanns där & brydde sig.. men nu finns de ingen, knappt någon som ställer upp. de är få, som jag nu litar på. högst 2st. jag kanske ser ut som en tjej som är stark, men den gamla sanna som var stark & lycklig, finns inte mer, aldrig mer. jag förstår inte vad jag gjort, för att alla ska försvinna? det tog inte ens 7dagar & sen stod jag där, ensam, helt ensam.. jag skriver av mig i bloggen, inte för att ni ska tycka synd om mig utan för att jag måste skriva av mig. allt de ni sa, får mig att gråta. de du skrev till mig, får mig att må dåligt i hela kroppen, de får mig att känna att jag inte orkar så länge till själv. jag vet inte hur jag ska förklara, men jag vet att ingen förstår vad jag menar. ingen förstår hur känslan är. den dagen du blir lämnad ensam & behöver någon, kom ihåg mig då. jag vill bara ifrån skit borlänge, långt bort. jag vill inte bo här, jag vill flytta. dom flesta säger att man är stark när man är ensam, men jag känner mig svag, ensam & meningslös.
i miss you and i will always remember you <3