Lycka,

Jag kom precis innan för dörren efter min promenad, mamma kom ut i hallen & log, som aldrig förr. Jag frågade varför hon gjorde det? Hon bad mig följa med in i köket där hon hade datorn, jag tittade på skärmen där de stod "Dina biljetter går nu att hämta på Ticnet Borlänge, Kupolen." Jag frågade vart vi skulle? Lyckan verkligen sken ur mamma, & hon sa med lycklig röst: "Gumman, vi ska till Thailand 13mars-28mars" Jag trodde verkligen hon skämta, så jag tittade på henne "Skojar du nu blir jag sur på riktigt!" Hon förklarade att de var klart hon inte skoja, mormor hade vunnit på hästar igen & velade att vi skulle åka utomlands, jag Michan & mamma. Jag vart så glad att jag skrek av lycka, kastade mig i famnen på henne & sa det om & om igen "Mamma jag älskar dig" Jag skrek, & förstod att jag verkligen skulle dit. Sprang så fort som jag aldrig någonsin gjort förut ut till michan barfota & skrek "skynda dig & kom, du måste se!!" Hon kom efter mig & jag skrattade, vinkade till henne att följa med in i köket. Hon läste det, & frågade. Har jag skyndat mig såhär mycket för att se detta? Då mamma tog samma historia igen om att mormor hade vunnit på hästar.. & sist men inte minst sa hon "så biljetterna är flygbiljetter till Thailand. Michan förstod då hon också, vi skrek & skratta, dansa på våran matta. Jag har aldrig sett min syster så lycklig någonsin förut, eller jo kanske när hon slog mig med bältet när vi var små. Vi skyndade oss in till kupolen för att hämta ut biljetterna. Efter mycket väntetid eftersom de var mycket annat folk innan oss, efter ca 20minuter evighets tid kom vi fram & fick våra biljetter, tog min hårt i handen & pussade på den & log om & om igen pussade jag på den. Åh vad glad jag var. Jag sa igår att jag verkligen behövde komma bort från Borlänge & det skulle jag, långt bort. Så långt bort jag aldrig hade vart förr. Jag kom genast på minst 10saker jag skulle köpa, & efter någon minut yttligare 10till osv. Tillslut var jag inne på 3;dje papperet & tyckte att de fick räcka sålänge. Ringde mormor & tackade så jätte mycket för att hon fanns & att hon just var min mormor. Jag tror aldrig i hela mitt liv jag vart så glad & de var jag en stund... ända tills jag vakna! Besviken & sur, allt var bara en dröm, för bra för att vara sann.
© SB


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0