Sanna Barrsäter

kan du tänka dig att din pappa vart tränare för ett lag hela ditt liv, eller så länge du gått på den sporten å helt plöstligt bara lägga av å går upp till ett högre lag. han hade knappt tid med dig när han var tränare åt ditt lag, å nu tror han att han kommer få mer tid för han går upp till de högre laget. vilken lögn. han hinner varken skjutsa eller hämta till träningar för han är på möten/träningar/matcher, hur bra skulle de kännas? å när du väl ser honom är de första han säger oftast "städa på ditt rum." "men varför har du inte gjort de medans jag var borta." & "men jag har fullt upp, du kan göra de där själv". du börjar tänka, om jag slutade på sporten, skulle han även lägga av då, eller skulle han fortsätta? hur skulle de sätt ut innan jag börja spela? hade han haft tid då? konstiga tankar dyker upp i ditt huvud å du börjar tappa intresse.. du tänker om å om igen "du älskar ju denna sport, de är ju ditt liv? varför tappat intresse" jo, tack vare att man känner sig utstött av en sport, eller hur man förklarar. du tänker på alla minnen å skratt du haft tillsammans med de här laget, för strotts allt, de är som en familj för dig, alla tårar ni delat, skratt å bus. å du känner att tårarna kommer när du tänker "dom kommer aldrig igen" för du vill ju trotts allt ingenting annat än att spela just den sporten, än att känna lycka av de som egentligen gör dig till någonting. men jag har börjat accepterat tanken lite smått å även sakta men säkert. "ingenting kommer bli som förut." till å med när du blundar ser du ett lagfoto av detta lag å blundar hårdare men de försvinner aldrig, du drömmer om dom på natten å vankar av att du gråter. de är helt otroligt hur mycket man kan älska ett lag egentligen, du älskar inte alla i laget, men du älskar dom tillsammans å när ni är med varandra. du kommer ångra dig om du slutar å om du fortsätter för du vill se om de blir någon skillnad. för trotts allt är de du som starat upp de första flick-laget inom denna förening å de känns ganska tungt å bara lämna de sedan. för exakt såhär är de för mig, jag startade upp F95/96 i IBF Borlänge, spelat innebandy massor med år å börjar vänja mig med att det är mitt liv. men jag har bestämt mig att iår kommer de bli annorlunda, å kanske föralltid? /fjekO