Sanna Barrsäter

Jag har aldrig vart som alla andra. När jag va liten sa min mamma alltid "- Men de är sånt killar håller på med."
Det har jag fått höra hela mitt liv, så det slutade med att jag började rida och tyckte att jag var hemskt tjejig. För min mammas skull. Fast inte försen jag började 7an då kom jag och tänka på att jag lever mitt liv. Jag lever det inte för att göra alla andra nöjda och för någons skull. Jag lever bara för att jag gör det. Så då la jag av med ridningen.

Jag vill lyckas med mitt liv. Komma in på de gymnastiet jag vill, ge gärnet och inte sluta hoppas. Det är nog de jag mest strävar efter, tror jag..

.. panik!

Vet ni hur många kvällar jag legat vaken och bara tänkt "vafan ska jag göra med mitt liv? varför har jag inte pluggat mer" osv osv.. Jag har verkligen panik över min framtid. Jag går i 9an har precis sökt gymnasium på mina 180poäng. Jag är rädd att jag inte tar mig in där jag vill.. Jag är så orolig så jag vet inte vad.

Jag har alltid tänkt "äsch de är lugnt, jag ska inte söka än" men nu idag va de sista dagen. För 2månader sen tänkte jag "äh jag behöver inte plugga så  mycket, är långt kvar till gymnasiet" jo tjena. Fan också.. Jag har panik!

Niklas Barrsäter, pappa är 35 år(?) och världens bästa pappa. Det har alltid vart jag och han och kommer alltid att vara det. Han är min pappa, min bästa kompis, mitt allt. Jag har aldrig i hela mitt liv ljugit för honom utan att berättat sanningen sen!


Eva Ulin Barrsäter, mamma är 42år(?) och är också bäst. Ställer upp osv, som alla mammor..
Michaela Ulin, min syster 18år och är verkligen världens bästa syster. Lånar ut kläder, skjutsar, ställer upp osv. Vi kan umgås när och hur som helst utan att vi bryr oss. Jag kommer ihåg när jag va liten och hade micoplastma (en sjukdom som jag led av i nästan 2år när jag va mindre..) då skrev hon ett brev till mig och i de brevet stod de bland annat "Du är världens bästa syster, jag kan vara med dig och sedan visa upp dig stolt för mina kompisar, utan att behöva skämmas över dig. Du och jag mot världen."

Sedan har jag 3st tjocka katter också! Detta är min tråkiga familj :)

.. och är de något som är problem med det. så läs inte! :)

Jag är så sjukt trött på att varje blogg man går in på nu förtiden står de "smal tips" "banta såhär" "gå ner i vikt såhär" osv osv.. Jag är inte ett dugg förvårnad att folk med dåligt självförtroende får för sig att de är tjocka osv. För fyfan hur folk ser ut idag. Bantar ihjäl sig, massor med smink i ansiktet osv.

Nej jag är inte nöjd med mig kropp. Men vafan, man lever en gång! Jag vill inte tillbringa mitt liv genom att svälta mig igenom det. Imorgon kan de va försent att äta de man tycker är gott. Imorgon kan du lika gärna inte finnas, det går så läskigt fort, ibland.. Man blir inte mindre värd för att man är "stor" även fast om de är många människor där ute som har fått för sig det. Titta på mig liksom, jag är så sjukt lycklig, jag har världens bästa vänner både killar och tjejer. Jag har en pojkvänn och jag äger en kropp som inte är spinkig.

Jag tycker det är synd att vissa personen hamnar i de här sjuka tänkandet om att dom är för stora osv. Riktigt jävla synd! För när man väl är i det tänkandet, går det knappt att sluta. Jag vet så väl. I November 2009 hände en sak i mitt liv som verkligen fick mig att gå sönder, bokstavligen talat. Jag slutade äta. Jag slutade med allt. Jag bara var på jorden utan att leva. Jag åt i stortsätt ingenting på 1½vecka. Mamma och pappa märkte att något stod på tok och till slut fick dom lov att tvinga i mig mat. Åt jag inte maten dom la upp fick jag inte gå från bordet heller. Och jag är sjukt tacksam för att dom gjorde detta för mig!

Så tro mig, att sluta äta och gå ner i vikt löser ingenting. Du blir inte lyckligare av det. Du blir lyckligare när du är den du är. 9 av 10 gånger är det så. Om det nu är så att jag skulle vilja bli smalare skulle jag aldrig få för mig att banta, jag skulle börja träna. Och om man går på diet tycker jag inte är samma sak som att banta, för då äter du fortfarande. Men detta är min åsikt...

 Så stå på er brudar och ät mat för 17 gubbar.

Jag fattar egentligen inte varför jag skrev den här "dagen".

Jag har alltid vuxit upp med min familj i en liten by. Mitt liv har alltid vart som en tvättlina, bokstavligen talat. Vissa gånger när man inte har mycket "över sig" då är man stark och rak. Men när man har mycket "över sig" då blir man svag och som en båge.. Ni vet hur man sjunker ihop i hela kroppen när man inte har en lätt period? Så har mitt liv vart sålänge jag kan minnas. Inte utav små saker menar jag då, typ som att man är osams med kompisen eller så.. Utan lite "större" saker... Saker jag kommer ha i bakhuvudet hela mitt liv. Saker jag har i bakhuvudet hela tiden. Saker jag blir förbannad på när folk kallar varandra utan att det är så. Saker jag aldrig i hela mitt liv själv ska göra. Saker som jag vill hålla så lågt som möjligt......

Jag har aldrig vart guds bästa barn och kommer aldrig bli det heller, den saken är då solklar. Det finns anledningar till att jag beter mig som en idiot i vissa lägen. Det finns anledningar till att vissa saker som folk säger kan få mig att bara brista, antingen bli sjukt förbannad eller att gråta. Jag har nästa aldrig gråtit över något någon sagt till mig. Men några gånger har det inte gått längre. Dom gångerna som fått en att tänka tillbaka på sånt där man absolut inte vill tänka på.

Jag minns mina dagar som om ingenting har hänt..... Eller jag vill minnas det så. Och jag vill glömma allt annat. Jag försöker att glömma...

Asså shieeeeeet, vilken uppdatering de är här!!! wooooow. Nej jag bara skoja. Jag ska som alltid vanligt komma med en helt utmärkt bortförklaring (om du frågar mig) jag hade börjat på ett inlägg igår skrev sjukt mycket la upp massooor med bilder osv (okej jag kanske överdriver lite. Men de kändes så....) Sen när jag skulle publicera det visade det sig att min internet hade ballat ur. Skapligt roligt? Jag var nöjd, svar ja. Så inlägget försvann och kommer aldrig mer igen.

Jag har faktist tänkt på en sak. Vet ni vad? Jag tror verkligen de här med "dagar-inlägg", "blogg", "headers" osv osv är min grej, jaaa verkligen till 100 procent min grej. Eller kanske inte.... Vet ni? Varje gång jag ser fliken "blogg.se" så brukar jag logga in. "Inga kommentarer - ovanligt hm... nope." klickar på "Nytt inlägg" och tänker "Vad ska jag blogga om? - Vet inte. Har jag något vettigt att skriva om? - Nej. Orkar jag? - Hm... Nej." Varför ska jag sitta och skriva boring inlägg som inte ens är roligt att läsa. Då kan de lika gärna vara..

Dessutom så tar detta på mina krafter. Haha okej inte krafter men... Jag orkar inte att ta orken till att skriva ett inlägg verkligen tänka vad jag ska skriva. Ha med mig kameran och fota precis allt hela tiden. Nej fy det tar min ork bara att lägga tanken på det. Eller okej, ork och ork. Min lathet* låter bättre.

Men shit the same. Nu ska jag skriva klart alla dagarna det lovar jag.. Men sen efter det lovar jag ingenting.

Jag börjar undra jag också varför jag egentligen ens skriver detta inlägg och varför jag uppdaterar bloggen i huvudtaget?

Jag ska åka en sväng nu och köpa lite ätbart, nudlar, choklad och något annat gott. Skulle kunna döda för jordgubbar just nu samtidigt som jag inte är sugen på något, hm.. Äsch vi får se vad affären har att erbjuda. Hör av mig när jag är hemma igen!

Detta kommer bli.... svårt att skriva. Okej, svårt va nog inte rätt ord men ja. Detta kommer bli ett långt inlägg trots att Jag kommer inte skriva många rader om alla, och om jag skriver någon mer rad om en person så betyder inte det att den betyder mer än någon som inte fick lika många osv. ni förstår vad jag menar! Jag börjar med..

Sarah Andersson

Jag vet att du älskar mig för sista bilden, du behöver inte påpeka den.. Putte, Pottan, Pottis osv.. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja skriva. Vi har vart bra kompisar sen 7an och då menar jag bra. Visst alla har perioder osv men vi har aldrig vart så att vi slutat prata helt, eller bråkat riktigt mycket, egentligen? Du&jag, så olika på alla sätt. Jag ljushårig, du mörk, du smal, jag stor, jag intresserad av heeelt andra saker än dig. Vi är så olika men ändå så lika. Du är den som jag alltid kan prata med. Den jag klarar allt med, eller vi klarar allt tillsammans. Och de vet vi båda två, för vi har gått igenom så mycket tillsammans. Tröstat varandra, kramats och sovit eller legat vakna en hel natt trots att de vart skola dagen efter enbart för den andras skull. Du är bäst och jag vet att jag sagt det tusen gånger, men jag menar de lika mycket varje gång. Bästa vän, jag älskar dig.

Othilia Hallgren;

Bilderna är jätte gammla, men dock ganska söta, tycker jag iallafall.. 10års vänskap, vad skulle jag göra utan dig? Visst vi har haft ett långt break vid typ 7an-8an men nu har vi hittat tillbaka till varandra igen och de är jag så sjukt glad över. För du och jag, de är så det vart och kommer vara. Vi har gjort så sjukt mycket tillsammans och vi gjorde alltid allt tillsammans. Vi har samma intresse och är så sjukt lika. Jag kan prata med dig om allt och du vet om precis allt om mig och mitt liv. Dina och mina päron är sjukt bra kompisar tack vare dig och mig. Våra syrror är kompisar tack vare oss. Jag vet liksom inte vart jag ska sluta skriva, för de finns så mycket jag vill skriva, men som kanske inte är så passande.. Haha. Du&jag, 10år tillsammans och jag hoppas på minst 10 till! Jag älskar dig.

Sanna Sundström;



Jag har fler bilder, men dom är nog lite för söta för att läggas upp här... Jadu. Du och jag, vi har bråkat så jag trodde nästan de va början till tredje världskriget där ett tag. Vi har också vart lite fram och tillbaka sen 6an, i
7an var vi riktigt bra kompisar, fjortisar och jätte söta. Sen hände något och vi gled isär. Men nu har vi börjat hitta varandra igen och de är jag glad över :) Jag kan prata med dig om de är något och du kan prata med mig. Fan så mycket vi har bakat och gjort konstiga saker ihop, nu när jag tänker efter.. Tältat, bärt ner en micro i källaren för att poppa popcorn vid sisådär 5 på morgonen, ringt och röstat på Caroline af Ugglas så hon skulle vinna melodifestivalen för 300spänn, och vann hon? - Nej. Hon kom ju 2a. Nöjda vi var då! :) Du är awesome. Jag älskar dig!

Hanna Mattsson;

Söta bilder, svar ja?! Min banan, min mattsson, min Hanna. Vi har vart bra kompisar sen 6an(?) och sen har vi ju känt varandra sen innan också.. På fotbollsplanen Hanna&Sanna "Lugna ner er" glidtacklingar på innebandyplanen Hanna&Sanna "Lugna ner er" skickar folk över sarien. Du&jag Hanna, du&jag. Alltid när någon av oss förut gjorde mål sprang vi alltid ut först till varandra och gjorde våra fjolliga mål chester och så sa jag alltid "Mattsson, jag älskar dig" och kramade om dig. Fan va jag saknar det, det var du och jag på planen. Du som sprang jag som la passet. Haha så var de alltid, det bara var så! Vi är så bra kompisar även fast om vi inte umgås så mycket med varandra själva nu förtiden, så kan vi prata med varandra om allt.. Globall, när vi delade kudde och madrass fast det fanns två. För vi va ted livrädd båda två. Elvis!!! Åh vad jag saknar det, men man ska aldrig säga aldrig. Vem vet? En dag står vi nog där på planen igen, tillsammans. Du som springer jag som lägger passet. Vi gör våra fjolliga mål chester och är först att krama om varandra vid målet. Precis så som förr och vet du vad? Det hoppas jag mer än allt att vi gör! Jag älskar dig.

Denice Andersson:


Peace & Love-bilder, hittade inga andra på den här datorn.. Du&jag, vi kan då skratta vi! Leksand sommarland och Peace&love med dig på sommaren är ett måste. Det är liksom sånt som hör till bara. Sommaren/somrarna med dig gumman, de är du som gör dom så jävla bra. Helt otroligt grym är du! I Somras hände en sak som jag var helt säker på att de skulle förändra, allt. Och jag är sjukt otroligt tacksam att de inte förändrade "oss". Jag finner verkligen inga ord för hur glad jag är över det. Jag kan tänka på saker vi gjort och bara skratta. För alltid när vi ska göra saker, då skrattar vi! Cykla med tält, 4st kuddar, sovsäckar, liggunderlag, kläder, luftmadrass, chips, skor ja allt vi hade på en och samma cykel. Va ska vi säga, de gick väl... bra? Haha! Jag älskar dig!

Therese Haga;


Gamla bilder. Fjeko&fleko, Haga&Barret osv. Så skulle de alltid vara, sa vi. Vi var bättre vänner förr än vad vi är nu, egentligen vet jag inte varför.. Vi har då vart ute på bus vi två. Jag tänker då inte skriva det här vad de är, men flera st vet nog vad jag styftar på.. Hehe. Du var den som stod mig närmast för inte alls så längesen. Konfermationen, gud vad jag saknar den. Det var du som gjorde den så jävla grym. Vi körde vårt race och sket i alla andra. Vart ute alldeles för sent på nätter än vad våra föräldrar egentligen tillåtit tillsammans, gick till statiol mitt i natten för att köpa marshmallows osv. Det va du och jag mot världen. Vi pratade om allt med varnadra och gjorde allt tillsammans. Sen hände något, jag vet inte vad? Vi hade planerat sommaren 2010 och allt vi skulle göra, men inget vart av? Jag vet inte varför som sagt. Och de vet nog egentligen ingen av oss. Men jag ångrar inte en sekund med den "tiden" vi hade tillsammans. Impulsidéer osv. Jag älskar dig.

Sara Carlsson;

Grill-disk&dansmästare. Det är vad vi är, eller iallafall.. Vart? Vi har då skrattat tillsammans vi också. "Duuuschääen", "Bengt-kallä" osv osv. Vi har vart bra kompisar sen 7an vi också och gjort en hel del busiga saker tillsammans. Hehe... Vi har vart bra kompisar, men vi är väl inte lika täta längre om man genför mer förut, tyvärr.. Men jag kan ju inte säga att vi inte är bra kompisar längre heller. Ibland funderar man på vart vi fått alla våra idéer ifrån. Men det var iallafall du&jag som grillade tillsammans själva (utan föräldrar) i 7an och ja vi såg ju hur det slutade.. En engångs grill på ett plastbord = ett hus nästan nerbrunnet. Eller okej, där tog jag i. Men de hade kunnat sluta så. Fast nu slutade de ju lite bättre iallafall. Kan inte annat än garva åt de idag. Tack för alla fina stunder tillsammas med dig och jag hoppas på fler! Jag älskar dig.

Felicia Andersérs;


Haha bara "mat-bilder".. Du&jag, vi har vart riktigt täta. Men idag så är vi inte det längre, tyvärr. Det är riktigt synd tycker jag, för vi hade så himla roligt tillsammans och jag måste säga att jag saknar det sjukt mycket, det vi hade. Vi var till och med så bra kompisar så vi kallade varandra för "kusiner" och det stod vi fast vid ganska länge. Busiga har då vi också vart ska gudarna veta.. Du och jag vi kunde sitta i timmar på ett café/resturang eller ja vad som helst och bara prata om precis allt. Snacka lite skit, prata om känslor, prata om varandra, prata om saker som hänt osv. Jag saknar det verkligen. Idag är det inte ens i närheten av detsamma, som sagt. Varför vet jag inte.. "Skin, skin som den sol du e. Låt hela världen se ditt vackra leénde, jag säger lys lys som den stjärna du är. Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med. Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig. Tack mitt hjärta för alla stunder du gett mig, tack mitt hjärta för alla stunder du gett mig."


Vissa har jag vart riktigt bra kompis med, vissa inte. Vissa är jag inte lika bra kompis med längre fast vi umgås och så. Jag vill då säga att alla stunder jag fått med er alla mina underbara kompisar, är bäst!
Fler bilder på mig och mina kompisar;




Osv Jag skulle vilja lägga upp minst 10st bilder till, men tyvärr så räcker inte tiden till. Jag har super bråttom nu!

Inte så speciellt. Väldigt lätt och skönt. Svarta jeans, USA-linne, svart cardigan och halsband.

Jag har faktist många gånger ställt mig själv just denna fråga "- Vem är jag?"

Jag heter Sanna Maria Barrsäter Ulin och är 15år. Jag är uppvuxen i en liten by, ett av världens hörn. Vid en landsväg där allting tar slut och här har jag alltid vart pappas flicka. Var väl som precis alla andra, en riktigt skit unge när jag var liten. Testade allt jag såg på tvn och tänkte alltid efteråt.

Spelar/spelat innebandy& fotboll i 6-7år och har även ridigt i 5år men slutade med det när jag började 7an.

Jag är inte speciellt bra i skolan, eftersom orken inte räcker till.. Men de försöker jag ändra på, så gott som jag bara kan..

Jag är 164,5cm (jag har vuxit 1cm sen i 7an och gått ner 7kg..)

Vafan ska jag berätta om mig själv egentligen? Jag har en epa (jaaaa för de visste ni ju inte sen innan? nejfan.) Jag är mer oseriös än va jag är seriös, jag har dålig syn, jag har en dålig "hälsokurva" för att jag tränar för mycket och har då stannat i växten (och jag är inte dum i huvudet så ni behöver inte upplysa mig om något "vafan fortsätter du träna för då? idiot." för varför ska jag sluta leva liver när jag bara är 15år? Jag har knappt börjat leva?) Jag röker inte, för jag ser inte att jag har något behov utav att göra det. Jag vågar stå för saker och ting. Jag är busig. Jag har nog nästan mer killkompisar än tjejkompisar. Jag biter på naglarna (trots att jag hade som nyårs löfte att sluta. Men höll det länge, svar nej..)

Jag är riktigt tråkig, nu när jag tänker efter.. Fast och andra sidan. Jag trivs med att vara tråkig :)

Eftersom jag inte har varken har någon blogg-inspration eller fantasi så gör jag som alla andra. Bloggar om "dagar". Såhär kommer mina "blogg-dagar" att se ut! Och jag har hittat på dom helt själv!

Dag 1 - Jag själv. 
Dag 2 - Detta lever jag för.
Dag 3 - Såhär ser jag ut idag
Dag 4 - Mina närmaste kompisar
Dag 5 - Hur de var, förr..
Dag 6 - Träning
Dag 7 - Min familj.
Dag 8 - Min dröm
Dag 9 - Detta vill jag..
Dag 10 - En hemlighet, som ingen vet.

Så vad tycker ni? Visst verkar de lite spännande iallafall? ;)

Det finns inte ord för hur mycket jag vill ha sommar. Mest saknar jag P&L och alla andra "musikevengemang" som var i somras. Jag och mina kompisar träffade massor med nytt folk. Jag tror vi är som magneter, alla drar sig liksom till oss :)